Index

• Some Poems in Swedish by myself (In Swedish)

• Other Poems

• Some Thoughts

• THE JOURNEY - a story based on reality

• Buddhism (In Swedish)

• Esperanto - the language (In Swedish)

• Esperanto - about it (In Swedish)

• Lord of the files - theater (In Swedish)

Cirkeln Nu på vintern kommer snön Täcker gran och tall och rönn Lägger mjukt sin vita slöja Trädens grenar snön vill böja Kylan sveper allt i ro Isen lagt på sjön sin bro Vinden viner runt bland träden Snön den knarrar under släden Över vintern våren vinner Bäckar porlar, risslar, rinner Grönska spirar överallt Ingenting nu mer är kallt Solen skiner, fåglar kvittrar Likt en spelman med sin cittra Blommor går i knopp, slår ut Men sommarn alltför snabbt tar slut Efter sommarn kommer höst Skänker skördemännen tröst På hösten löven dansar kring Runt de blåser i en ring Under hösten mognar bär årstidscirkeln sluten är

Om dikter Att skriva dikt är inte lätt Just nu så går det tungt Allting måste kännas rätt Man måste ta det lugnt Idéerna de strömma till Men inte om man ej Just för stunden skriva vill Då blir det bara nej Det tar tid att skriva dikt Man får ej stressad bli Då blir det ingenting av vikt Ja, det märker vi

Skogen Här jag lugnt och stilla sitter Vid kanten av en skog Lyssnar tyst på fåglars kvitter Har inte än fått nog Här vi alla lika är Inför skogens sus Ingen finns som plågas här Det finns bara ljus Skogen är så fin och hel Den känns underbar På andra platser blir det fel Snart inget fint finns kvar Hösten Hösten nalkas med färger så klara Hösthimlen välvs över stjärnornas skara Gnistrar där uppe, lyser i natten Månen speglas i skogstjärnens vatten

Sanningen Den flyr likt skuggor som i ljuset Snabbt svinner bort och lämnar huset Att hålla fast den är ej lätt Den jämt förändras vad är rätt? Det kan ju hända att ibland Man den förändrar lite grand Varje gång som detta händer Sanningen en bit i sänder Smulas söner likt en kaka Som ett litet barn får smaka Barnet tuggar och det ler Snart så finns ej kakan mer

Det andra folket Det andra folket bortom bron och ån De har så vackra, fina kor och får. De andra lever mycket bättre där. Det finns så stora orättvisor här. Maktens män(niskor) Ur mitt hjärta i brand Rinner likt sand All ömhet, all medkänsla ut Jag kan skymta ibland Maktens järnhårda hand Och aldrig tar tävlingen slut "Vänner" En vän som du bara känner ibland Kommer emot dig med pengar i hand Du till honom ropar: hallå! Du tror att du pengar ska få Ur ögat din girighet glimtar fram Men annars du verkar så from likt ett lamm Säger: om jag kan pengar få Kanske att vi kan blir vänner då

Pengar Människor älskar att få diamanter De ser bara glansen, ej deras kanter Tänk att få bo i ett hus av pengar Och äga grannens gröna ängar En sedel kan dela dig i två Och grannens ängar du ej kan få Människor önskar sig mynt på hög Men om mynt de fick, det ändå ej dög Den ena halvan vill ej mer Den andra halvan inget ser

Krav Till drömmarnas land Jag vill fly ibland Bort ifrån alla krav Bort från den hand Som håller de band Som håller mig här likt en slav Livets brant Hemsökt av livets alla krav Står jag nu på kanten Tänker tyst på livets val Tittar nedför branten

Kärlek Den hårda vinden viner runt om huset I huset känner jag mig trygg och varm Jag sitter framför brasan och i ljuset Inget finns som mig kan göra harm Trots vintern lever jag i lyckruset Som kom när jag i mörkret fann sån charm I mörkret ute hör jag barnabuset I snön där ute hörs det skrik och larm Den lycka som är min är underbar Jag känner handen varm uti min hand För ett par år sen ensam, tyst jag var Nu leker livet för mig i mitt land Jag hoppas lyckan alltid stannar kvar Men livet ändras, flyr likt skrift i sand

Stanna! Tänk på vad du gör! Är detta vad du lever för?

Other Poems

Jag vill möta... av Karin Boye Rustad, rak och pansarsluten gick jag fram - Men av skräck var brynjan gjuten och av skam Jag vill kasta mina vapen, svärd och sköld All den hårda fiendskapen var min köld Jag har sett de torra fröna gro till slut Jag har sett det ljusa gröna vecklas ut Mäktigt är det späda livet mer än järn fram ur jordens hjärta drivet utan värn Våren gryr i vinterns trakter där jag frös Jag vill möta livets makter vapenlös

En hinduisk lärodikt För en en droppe vatten, bjud till rikligt bord För en vänlig hälsning, buga dig till jord För en slant som skänkts dig, guld i gengäld giv vill du vinna livet, skona ej ditt liv Stora visa tag till förebild i allt varje liten tjänst de gälda tiofallt Men den rätt upphöjde vet att allt är ett och med gott han lönar dem som ont berett

Some Thoughts

Tönt!
Om en tönt
är en person
som gör sina läxor,
som har respekt för vuxna,
som har stövlar när det regnar,
som har mössa när det snöar,
ja, då är jag en tönt
men jag är stolt över mig själv
är du det?

Vem är du?
Vi i Sverige har ju alla samma värderingar, och det är ju bra.
Eller har vi det?
Eller är vi det?

Är du för fred?
Vad gör du för freden?

Är du för miljön?
Hur mycket onödigt slösar du inte med?

Är du för en social trygghet?
Hjälper du några människor?

Är du emot girighet och egoism?
Skulle du kunna tänka dig att offra en etiopier för en miljard, om du slapp se på?
Vad skulle du göra med pengarna sen?
Är det rätt att göra så för att med pengarna kunna rädda tusen andra etiopier från svältdöden?
Kan ändamålen någonsin helga medlen?

THE JOURNEY
By Erik Elfgren

-8 degrees. It's pretty cold today. The winter has come early. I get dressed, and then I open the door. The door to the outside world. I leave the cosy warmth of the house and step out to face the bitter, frosty morning. I inhale the chilly morning air, and suddenly, my drowsiness is gone. Wide awake, I walk the few steps to the garage. Creak, the sound of thousands of snow crystals breaking under my feet. It's a beautiful day. The snow reflects the sunlight in multicoloured beams. I'm dazzled, and for a moment I stop, fascinated by the various patterns in the snow. Then the moment of bewitchment is gone. I pull out my bike from within the darkness of the garage, and then I'm off. I glance at my watch. 8.30. Then I've got plenty of time. Now I'm glad I put on my winter clothes. It's cold. The sky is light blue, with only a few shreds of thin clouds drifting along. My thoughts starts wandering. Where are the wisps of clouds going? Towards the high peaks of the mountains? Yes, the wind is westerly. But from where do the clouds come? From the sea. And before that, I don't know. From the great icy plains of Siberia perhaps. Who knows?

I've passed the university now. Within a year, I will probably not go any further. Young people often leave their homes to study abroad, or at least they go to another town. But I won't, at least not yet. Maybe after my studies at the university.

Now I've come to the crossroad, and as usual there are many cars passing. I stop and wait... And wait... And wait... Is this queue endless, or what? Finally, I see a gap, and in a rush I'm over. Someone sounds the horn at me. Irritated I continue. After all it is a crossing. But now I've got other things to worry about. The turn. This is the most treacherous passage of my way. Not because it's sharp, but because it's slippery, and doesn't look dangerous. I slow down. Now I'm there. Slowly, I turn the handlebars. And then I'm through. I made it. But suddenly the world is turned upside down. For a moment I catch a glimpse of the blue sky, and then I hit the ground. What happened? Then my reflexes of pride take over, and before I now , I'm on my feet. At the same time, my nerves are reacting, sending a burst of pain through my side and arm. I groan but restrain a cry. Has anybody seen me? Yes, a young woman, in front of me, is looking at me. I raise my bike and limp a few meters. Then I hear something behind me. The young woman has fallen too. Feeling somewhat better, though I know I shouldn't, I get on my bike and continue. Just as the pain has faded the wind is getting up. Of course against me. As I fight my way up the hill I am thinking of the wind. It's strange. You never notice it when it is in your back, but the slightest wind against you is irritating. I think we humans are like that . If we're doing well, that's just natural, but if we are fighting an uphill we just complain. I think about what my mother said to me once: ÓThe complete freedom is to be able to choose your attitude to everything that happens to you. This is a quotation of Victor Frankl, a Jew who was sent to one of Hitlers concentration camps. I wish I could enjoy the adverse wind, but I can't. Well, at least it has calmed down now, and the hill is behind me. I look at the snow covered trees around me and in a better mood I start composing a poem:

This day of mine It is so fine Everything feels good The weather is nice It gives some spice To this winter wood

The ground of snow The trees in row Everything is good The bird on wing It comes to sing In this winter wood

My thoughts start to wander again. A couple of years ago (two, to be exact), I was almost the only one cycling this way. Now I meet people all the time. Some of them I know, others I recognize and still others I've never seen before. Maybe the increasement of cyclists is due to the recession. Everyone has got less money, and therefor the take the cycle, instead of the bus. Well, who knows? Now there's bus traffic here too. It was more peaceful before. Almost serene. But the traffic is nothing I can change.

After the cyclingway through the woods comes the most boring part when I reach the street. But then the trip is almost over. I have to go along a road, with absolutely nothing to look at. If I was glad for my clothes to begin with, I now start to hate them. Why didn't I put on something cooler? I take off my golves. Then my cap. The temperature must have increased during my trip. Again someone is horning at me. The driver is probably someone I know, so I raise my hand in greeting. Half a minute later I lock my bike outside the schoolbuilding. The journey is over.

BUDDHISMEN
Av Erik Elfgren

1.
Jag tycker att livet inte bara lidande, men det är ju inte heller enbart lycka.
Livet är lycka och lidande sammanblandat, och det ena finns inte utan det andra. Eftersom jag inte håller med om att livet enbart är lidande, så tror jag heller inte att livtörsten är orsaken till lidandet. Jag tycker inte att det är värt att förlora all lycka och kärlek för att slippa lidandet. (Som jag för övrigt inte tror att man slipper även om man frånsäger sig all lycka.)

2.
Som jag förstår saken är det bara ens karma som överförs från liv till liv.

Att karman består
När allt annat förgår
Är något jag inte förstår

3.
Den rätta vägen är medelmåttets väg. Man ska inte sväva ut åt något håll.
Regler:
1. Inte döda (eller skada på något sätt)
2. Inte stjäla (eller ha begärelse)
3. Inte leva okyskt
4. Inte tala osanning
5. Inte använda berusningsmedel

4.
Buddhas syn på kvinnan tror jag delvis är ett arv från den tidens kvinnosyn. Men han själv framhöll ju att den berodde på att kvinnan födde andra människor, och därmed bidrog till att människor återföds in i lidandet.
Buddhas syn på kvinnan fick till följd att nunnorna, som han accepterade efter viss tvkan, fick en underlägsen position i förhållande till munkarna. Hans syn på kvinnan kan nog också ha bidagit till kvinnans dåliga ställning i den östra delen av Asien.

5.
Gemensamma drag:
Karmans lag
Återfödelsen
"Ahimsa"
Frälsningen = befrielse från återfödseln
Filosofin spelar stor roll (man ska ha rätt insikt)
Olikheter:
Hinduernas tro på Brahman och Atman
Buddha trodde inte på kastsystemet
(Det är bara insikten som spelar någon roll)
Nirvana=utslocknande
Moksha=förening med Brahman

6.
Mahayana:
Mahayana är en tro på frälsning åt alla. Inte bara till munkarna.
En tro på någon övernaturlig frälsning är vanlig.
Mahayana tycks bygga mer på kärlek än Theravada. (Men det skulle säkert inte en som trodde på Theravada hålla med om.)
Theravada:
Bara munkarna kan nå frälsning. De andra bör tjäna munkarna för att få ett bättre liv nästa gång. Munkarna försöker gå den åttafaldiga vägen för att uppnå niravana. (Kan inte alla bli munkar?, om man tror på Theravada, blir man väl munk, eller blir man inte det? Eftersom munkarna är de enda som lan uppnå nirvana så är det ju ingen idŽ att leva något annat liv.)
Min åsikt:
Jag föredrar nog Mahayana framför den mer egoistiskt inriktade Theravada. Bodhisattva tilltalar mig. Att det finns människor som står ut med flera liv än növändigt, för att få hjälpa några andra. (Allt under antagande att Buddhas "teorier" stämmer.

Esperanto - Språket

Ore la nubar' nuancas,
En herbej' la nimfoj dancas
Kaj la harpo che l'rivero
Ludas Niks' en la vespero

Påminner om europeiska, mest franska.
Verb
-i att -
-as presens
-is imperfekt
-os futurum
-u uppmaning

Substantiv
-o allmänt
-j flera
la _ bestämd
de _ ägare, av

Adjektiv
-a allmänt

System för efterstavelser ger tio ord av ett.
Am
Ami = att älska

Amo = kärlek
Amego = passion eg, förstärker, Mega - Varm
Amato = älskling
Amanto = älskare anhängare, medlem

Ekamas = bli förälskad Ek - Inträdande, kortvarig- Ekploras
Amas = älskar -as grundform verb
Ametas = tycker om -et- förminskar, försvagar - Varm
Amegas = avgudar Samma förstärker
Malamas = hatar Motsats ord - Bona
Malametas = tycker illa om för Mal efter et svag
Malamegas = hatar mycket, avskyr för Mal efter eg stärker

I början 904 ordstammar som am- 10 000 ord. Nu 16 000 stammar - 160 000 ord
10 förstavelser. ca 30 efterstavelser.

Allting stavas som det låter och inga bokstäver blir stumma franska h eller -e.
Lätt att lära och ändå varierat.

Esperanto - Organisationen

Världsomfattande Esperanto org. UEA- Universala Esperanto Asocio.
Rotterdam - Centrum.
60 000 medlemmar.
120 länder medlemmar i UEA.
Spritt - Organisationer inom många länder.
Alla länder i Europa har en organisation.
Det finns också organsiationer i USA, Sydamerika, Afrika och Sydostasien (t ex Japan).

Finns särsklida fack inom esperantorörelsen, här är några exempel: Lärare, blinda och kristna, författare, läkare, journalister, vetenskapsmän m fl.
Medlem-addressbok med konsuler i ett 60-tal länder som kan ge råd om billig kost och logi.

TEJO - Ungdomsorganisationen
Tutmonda Esperantista Junulara Organizo.
10 000 medlemmar.
700 addresser i 53 länder där man kan bo under längre eller kortare tid, ofta gratis, med det enda villkoret att man ska tala esperanto. Dessa personer kan också ge tips och råd.

SEF- Svenska Esperanto Förbundet
Bildat 1906.
Har 1200 medlemmar, i ett 40-tal klubbar.

Allmänt
60 tidskrifter.
Det finns 33 000 böcker i esperantobiblioteket i London, såväl översättningar som nyskapelser. Där finns bla Bibeln, Shakespear, H C Andersson, Selma Lagerlöf och August Strindberg.
UEA har en katalog över böcker.
Det finns omkring 20 radiostationer i världen som sänder på esperanto.
1968/69 fanns det 543 skolor med undervisning i esperanto.
Det finns 100 universitet i världen där man kan studera esperanto.
I Sverige kan man läsa esperanto på folkhögskolan i Karlskoga.
Där finns bla 1 veckors sommarkurser under sommaren.
Esperanto är ett utmärkt dataspråk genom sin regelbundenhet.
UNESCO stödjer esperantorörelsen eftersom de anser att den har samma mål som UNESCO.

Under första världskriget bildade UEA en särskild organisation för att hjälpa människor
att hitta sina vänner och anhöriga. Om man inte kunde finna föräldrarna till ett barn ordnade de plats i barnhem för dem. De skickade också ut matpaket till de mest behövande.

Lord of the flies

Rollista:
Erik Elfgren - Björn
Linda Hedlund - Cissi
Linda Hedquist - Lisa
Daniel Johansson - Anders
Ann-Charlotte - Maria
Susanne Svanberg - Johanna
Mattias Sandström - Robert
Anna Eliasson - Sandra (Bimbo)

Scen 1: I skolan
Cissi och Sandra sitter och slöar på en bänk. Lisa, Maria och Johanna kommer.
Maria: "Hade ni hört att vi skulle ha Lafferkurvan på provet?"
Cissi: "Nej, det stod väl inte i boken..."
Johanna: "Jag lusläste boken och hittade inget."
Lisa: "Jag tror att an nämde det för någon vecka sedan."
Sandra: "Skit i det, det är ju fredag!"
Cissi: "Ska ni ut ikväll?"
Sandra: "Självklart!"
Lisa: "Mina föräldrar är borta, om ni inte ska ut kan ni komma på fest hos
mig."
Alla: "Javisst, gärna."
Cissi: "Ska Anders och Björn dit?"
Lisa: "Jag vet inte..." (Tveksamt)
Björn & Anders dyker upp. Anders sätter sig vid Lisa och lägger armen om henne. Lisa drar sig undnan en aning. Jag sätter mig på bänken.
Anders: "Hej gullet, hur mår du? Gick det bra på provet?"
Lisa: "Du Anders vi måste prata..." (allvarligt)
Anders: "Va fan då då?!" (förvånat)
Lisa: "Kom vi går en bit."
Lisa & Anders går iväg.
Björn: "Va fan var det där om?"
Johanna: "Det är väl upp till dom."
Anders: "VA FAN DÅ SLUT!?"

Cissi: "Har ni hört om killen som blev nedsparkad på stan i onsdags?"
Maria: "Killen som det stod om i tidningen i förrgår?"
Cissi: "Just det, Jag har hört att det var Jonas och dom."
Maria: "Jo, det har jag också hört"
Sandra: "Men vet ni ingenting, det var ju Anders."
Björn: "Du vet ju aldrig när du ska hålla käft!" (Kvävt, argt)
Johanna: "Var det Anders?" (till Björn)
Björn: "Nej vaddå, vi var ju ... vi var ju på bio då"
Johanna: "Jasså, du säger det. Ja jag tycker ju att det är förjävligt att man
inte ens kan gå på stan längre utan att riskera att bli nedsparkad."
Sandra: "Fan! Jag bröt en nagel"
Alla: Instämmer (utom Björn)
Lisa: "Men vi kan väl va kompisar i alla fall."
Lisa går och hämtar Johanna. Anders kommer efter och sätter sig argt ner vid Björn.
Lisa: "Kommer du, vi börjar nu."
Johanna & Lisa går iväg mot lektionen.
Björn: "Va fan va det där om?"
Anders: "Det angår dej inte. Så håll käft:" (arg och sur)
Johanna & Lisa träffar Robert och stannar vid honom.

Alla: Hej, hur är det
L: Har du lust att komma på fest
R: Ja gärna
J: Men tänk om A kommer
L: Men jag har ju inte bjudit in honom
R: Blir det något problem...
L: Inte blir det något problem
Robert: "Bra! Då kommer jag på festen"
Robert: "Då syns vi ikväll!" (framför Anders, Björn, Cissi, Maria, Sandra)
Robert: "Hej"
CMS: "Hej, Robert"

Björn: "Vaddå, vilken jävla fest?"
Cissi: "Lisa ska ha fest ikväll, hennes föräldrar är borta. Ska ni dit?"
Björn: "Va säger du Anders? Ska vi åka?"
Sandra: "Det klart ni ska!" (till Anders)
Anders: "Så den där jävla Kebebbagarn ska dit? Jovisst vi far. Han ska för
fan inte få bli ensam med min brud."
Anders: "Så fort dom jävla ser en ensam tjej hoppar dom ju på henne! Dom
tar våra jobb, dom stjäl våra saker, dom bråkar, och nu snor dom
våra brudar också... Dom där förbannade pizzabagarna"
Maria: "Men tänk på vad dom har flytt ifrån."
Anders: "Ja va fan har dom flytt ifrån då?"
Maria: "Ja, krig och sånt..."
Sandra: "Krig! Äsch, vad spelar det för roll? Det är ju fredag!"
Anders: "Krig, det är vad dom säger. Vet du inte hur förbannat mycket dom
där svartskallarna ljuger? Deras tunga är lika svart som deras hud."
Cissi: "Det är ju förjävligt."
Klockan ringer in.
Anders: "Äh kom vi drar!"

Scen 2: På festen
Lisa, Johanna & Robert är hemma hos Lisa. Lisa håller på att göra i ordning och de andra sitter och väntar.
Johanna: "Jag hörde att Cissi bjöd in Anders och Björn hit."
Lisa: "Det är ingen fara så länge han inte blir för full."
Johanna: "När såg du Anders nykter på en fest senast?"
Lisa: "Blir han bråkig får vi väl kasta ut honom, eller ringa polisen eller
nåt."
Robert: "Det kanske inte var så bra att jag kom hit. Jag vill inte att det ska
bli något bråk för min skull."
Lisa: "Nej, men stanna. Inte händer det nåt."
Cissi & Maria ringer på, Lisa går och öppnar. Robert står upp.
Maria: "Hej, va fin du är i håret."
Lisa: "Hej, va roligt att ni kunde komma. Va fina kläder du har."
Cissi: "Hur många är ni?"
Lisa: "Inte så många ännu."

Johanna: "Varför bjöd du in Anders och dom?"
Cissi: "Jag frågade ju bara om dom skulle hit. Va är det med det då?"
Johanna: "Det var ju jävligt smart! Du tror inte att Anders börjar bråka då?"
Cissi: "Va skulle jag ha sagt då?"
Lisa: "Ja ja, gjort är gjort, det ordnar sig nog.
Maria: "Lisa, har du en vinöppnare?"
Lisa: "Jo, I översta lådan vid diskbänken."
Maria går iväg, det ringer på dörren, Robert går mot dörren.
Robert: "Jag kan öppna"
Sandra kommer in först.
Robert: "Hej Sandra"
Anders kommer in, Robert blir allvarlig. Anders knuffar till Robert.
Robert: "Vad är det med dig då?"
Björn: "Vad i helevete är det med dig då?" Puttar lite lätt.
Anders går till Lisa. Björn går till Cissi & Sandra. Robert går ut i köket. Anders lägger armen om Lisa, kladdar.
Lisa: "Kan du inte fatta att det är slut!"
Anders: "Det är för fan inte slut förrän jag säger att det är det."
Lisa: "Sluta!"
Lisa puttar bort Anders och går iväg.
Anders: "Jävla slyna, far iväg med den helvetes, jävla kebaban då!"
Robert och Johanna går fram till Lisa. Anders går iväg till Björn, Cissi & Sandra. Sandra klänger på Anders.

Lisa: "Han fattar ju ingenting!"
Johanna: "Vem?"
Lisa: "Men Anders så klart. Han vägrar fatta att det är slut."
Robert: "Han lät ganska arg... Det kanske är bäst att jag går nu innan han
börjar bråka på allvar."
Robert går mot dörren. Lisa går efter.
Lisa: "Men Robert, vänta!"

Anders: "Fan vad jag blir arg! Det var precis som jag misstänkte. Det där
jävla svartskallen har hållit på med min brud. Titta nu bara på dom
där turturduvorna."
Sandra: "Stackare..."
Björn: "Vilken jävla idiot."
Cissi går till Maria, och Johanna gör samma. Anders, Björn & Sandra ut
.
Cissi: "Fan va jävligt av Lisa att dumpa Anders och hoppa på Robert."
Johanna: "Det är väl hans eget fel att hon lämnade honom, och med Robert är
det absolut ingenting. Dom är ju bara kompisar."
Maria: "Precis."
Cissi: "Men Anders sa ju..." (avbryts)
Johanna: "När talade Anders sanning senast?
Björn dyker upp.
Cissi: "Är det inte så att invandrarna kommer hit och förstör och bråkar?
Det är ju därför Anders är arg."
Johanna: "Är det invandrarna som bråkar? Vad fan tror du dom där jävla
rasisterna gör då?"
Cissi: "Om inte invandrarna skulle komma hit skulle det inte bli något bråk
heller."
Sandra kommer.
Maria: "Jag läste i tidningen att de får en massa bidrag trots att dom redan
har pengar."
Johanna: "Det får ju vi också. Och dessutom överdriver dom så mycket i
tidningen. Ni är ju tröga!"
Johanna går iväg.
Björn: "Hon är ju störd! Har ni sett den här araben som gilder om kring här i en ny röd porsche? Vart tror ni han har fåt pengar till den från? Det är våra surt förvärvade skattepengar han har använt. Dessutom är dom ju oljeshejker allihop. Varför ska vi betela dom ett enda korvöre? Vad har dom gjort för oss? Ingenting!"
Anders kommer.
Anders: "Björn, vi åker och skaffar mer sprit."
Anders, Björn, Maria & Cissi går ut från scenen.

Johanna, Robert & Lisa står och pratar.
Johanna: "Fan va irriterande att dom inte fattar något!"
Lisa: "Vilka fattar vaddå?"
Johanna: "Cissi står och propagerar för rasism tillsammans med Björn och
Maria."
Lisa: "Hur menar du?"
Johanna: "Dom står och snackar skit om alla invandrare som kommer hit, och
så påstår dom att du (Lisa) dumpade Anders för Robert."
Sandra kommer.
Lisa: "Anders började bli så obehaglig. Och dessutom är det inger dom
har med att göra."
Johanna: "Anders är ju lika dum som han ser ut!"
Sandra: "Men varför pratar ni skit om Anders, han som är så läcker!"

Lisa: "Kan ni gå hem."
Anders: "Ska du va ensam med svartingen nu? Va?!"
Lisa: "Lägg av nu, det är inget mellan oss. Gå nu!"
Anders: "Jag vet nog vad du är ute efter men en sak ska du ha jävligt klart
för dig: Du rör inte min brud. Då JÄVLAR!" (till Robert)
Robert: "Det är nog bäst att går" (till Lisa)
Robert börjar gå .
Anders: "I helvete heller. Du går ingenstans!"
Björn puttar Robert tillbaka.
Lisa: "Men sluta nu..."
Sandra: "Ska du också ha en smäll eller?"
Anders: "JÄVLA SVARTING!"
Anders puttar.
Fler börjar putta. Alla börjar slå. Sandra hejar på. Slagord.
Lisa försöker bryta. Johanna drar iväg Lisa.
Robert faller. Alla sparkar.

Allt blir tyst. Musiken tystnar abrubt.

I shall live badly if I do not write,
and I shall write badly if I do not live.
- Francoise Sagan